matdagbok.

keso.
ett halvt knäckebröd.

och nu är klockan 20 i 11 så jag har inte en jävla
andledning att äta något mer.

är det inte ironiskt, dagar/kväller som dessa gör mig lycklig?
eller var det kanske för att Desperate Housewives har börjat igen?
nej. nej. nej.

jag blir lycklig när mina föräldrar förlorar.
förlorar kampen som liksom aldrig slutar. jag hatar mat.

im not there



&ni undrar säkert varför det står "im not there" på min header, och jag fick det från den här låten.
den suger. men im not there, för jag är liksom aldrig där när någon
pratar med mig, och jag är aldrig där när någon ser ut i ett rum, för jag är gone, gone,gone.
det är inte lätt att förstå, jag gör knappt det själv.

-

alltså vad har jag att säga?
min största inspiration är vackra människor, män som kvinnor som missfoster som supermodeller.
alltså. freakshows, mongolider, anorektiker, plus size's.
I've been there, I've done that.
är det någon som verkligen förstår vad jag menar?
man försöker men det blir aldrig bra. man slutar äta, man får kontroll.
någonting i detta jävla liv blir bra. och ler gör man hela tiden. åt ingenting.

och jag skriver antagligen det här för att ge er någon slags inblick i mitt liv, men det
gick ju ochså åt helvete.
så hej.
jag heter Fanny. [jag är inte anonym, Fanny heter jag]
jag är 14 år gammal.
jag har hållt på såhär sen jag var 12.
nu tänker alla, fjortis.
ni som tänker så [dvs nästan alla] tänker fel.
jag bor i sverige.
jag vill bo i USA.
min bästa vän bor i USA.
mitt liv kretsar runt mat.
jag vill bara vara lycklig.
mat.träning.ångest.
det är jag.

och nu när ni vet det, så kan ni lé. för mer en så, ja det kommer ni ju antagligen få veta
men jag sparar det sämsta till sist.
har hört att folk bara gillar hemska saker, vem fan bryr sig om nån lycklig luleå brud
som vart nere i skåne och hälsat sina kusiner?
och vem fan bryr sig om du vann på längdhopp i skolmästerskapen?
ingen.

däremot är smärta roligt.
jag ska inte klaga, det tycker jag med.

men inte att vara utsatt 24/7, men jag vill endå förklara för er, förklara hur jag känner.
ni borde veta.

hej

hejhej, väldigt mycket hej.
jag vet inte om ni har läst, men förut hade jag en blogg
som hette mylifeinperfection.blogg.se ja, you get the deal. men tog väck den för att..
ja, jag vet inte. jag blev så jävla förbannad på alla små
ursäkta uttrycket men, fittor. som inte hade
med mig och göra, men som endå gick och snokade och var "anonyma". jag hoppas
verkligen att folk kan visa mer respekt denna gången.

för jo, den här bloggen ska jag endast ägna åt mina ätstörningar.
min anorexia nervosa som jag lider utav.
ni kan läsa om ni vill.
det här är till mig själv.

peace out.
<3

RSS 2.0