crapst

alltså vad har jag att säga?
min största inspiration är vackra människor, män som kvinnor som missfoster som supermodeller.
alltså. freakshows, mongolider, anorektiker, plus size's.
I've been there, I've done that.
är det någon som verkligen förstår vad jag menar?
man försöker men det blir aldrig bra. man slutar äta, man får kontroll.
någonting i detta jävla liv blir bra. och ler gör man hela tiden. åt ingenting.

och jag skriver antagligen det här för att ge er någon slags inblick i mitt liv, men det
gick ju ochså åt helvete.
så hej.
jag heter Fanny. [jag är inte anonym, Fanny heter jag]
jag är 14 år gammal.
jag har hållt på såhär sen jag var 12.
nu tänker alla, fjortis.
ni som tänker så [dvs nästan alla] tänker fel.
jag bor i sverige.
jag vill bo i USA.
min bästa vän bor i USA.
mitt liv kretsar runt mat.
jag vill bara vara lycklig.
mat.träning.ångest.
det är jag.

och nu när ni vet det, så kan ni lé. för mer en så, ja det kommer ni ju antagligen få veta
men jag sparar det sämsta till sist.
har hört att folk bara gillar hemska saker, vem fan bryr sig om nån lycklig luleå brud
som vart nere i skåne och hälsat sina kusiner?
och vem fan bryr sig om du vann på längdhopp i skolmästerskapen?
ingen.

däremot är smärta roligt.
jag ska inte klaga, det tycker jag med.

men inte att vara utsatt 24/7, men jag vill endå förklara för er, förklara hur jag känner.
ni borde veta.